Begränsningar
Jag brukar säga att jag tycker om att lära mig saker, och det gör jag, men jag tycker inte om biten som innebär att sitta och försöka trycka in olika saker i huvudet som inte vill bosätta sig där permanent på egen hand. Azatioprin, Salazopyrin, Methotrexat, Cyklofosfamid. Det snurrar i huvudet, jag blandar ihop det ena med det tredje och undrar hur jag ska lyckas hålla isär behandlingarna imorgon. Samtidigt kan jag glädjas åt att det inte är alltihop som känns omöjligt, och ännu mer åt att jag faktiskt vill lära mig de här sakerna, om än motvilligt. Kanske tycker jag mest om att kunna, inte att lära mig.
Ändå konstigt lugn, trots att jag inte hunnit plugga en bråkdel av vad jag önskar. Delvis kanske på grund av trötthet, men inte bara. Jag är tämligen nöjd med tillvaron. Ser fram emot december. Ljuspunkter. Jag hoppas efter imorgon kunna börja köpa julklappar, redigera bilder, sy kläder, läsa böcker, umgås med vänner, dricka glögg, bli vältränad igen. Allt det där som alltid ska ske imorgon. Och imorgon. Och imorgon. Men kanske börjar jag ändå imorgon?
