I väntan på resultat
Även om jag taggat ner något oerhört med tentaångesten, drabbas jag alltid av tvivel i väntan på resultatet. Kommer ihåg idiotiska grejer jag skrivit, frågor där jag kan svaret men ändå skrivit fel för att jag drabbats av någon slags hjärnuppfuckning. Sånt är i och för sig bra på många sätt, jag kan det ännu bättre efteråt och kommer inte skriva fel på samma sak igen, men det är trist innan jag fått tillbaka tentan, för det leder till så mycket onödigt ältande av frågor jag egentligen bara vill glömma för stunden. Förhoppning vänds till oro och så sitter jag återigen i samma båt som så många gånger förr och ror för glatta livet för att undgå ångestvågorna.
Nu låter det där så mycket mer dramatiskt än vad det är. Att kugga en tenta vore förstås inte hela världen. Men jag har fortfarande svårt att släppa duktig flicka-syndromet och bara acceptera läget. För nu rätt många år sen (herregud det är faktiskt ett betydande antal år sen nu, jag börjar bli gammal) lyssnade jag mycket på Lars Winnerbäck.
Det kallas tvivel, det där som stör
Det kallas för en klump i magen och ett konstigt humörLars Winnerbäck - Tvivel
