Bjällerklang
Skäms som vanligt lite över oron som passerat när jag väl får tentaresultatet och knockas till marken av lättnad #2 för denna vecka (första var i måndags efter att själva tentan skrevs och innan jag började hitta på att vara orolig). Sover som en sten tre och en halv timme, tänker egentligen inte röra mig upp ur sängen över huvud taget tills jag pratar med syster som förväntar sig middag. Bara att pallra sig upp då. För sista gången, imorgon flyttar hon.
Tror att det är jullov, orkar knappt till skolan och än mindre lyssna på föreläsningarna. Trots att det egentligen är fyra skolveckor kvar, fyra veckor där jag varken ska till Indien eller Vietnam eller ens resa inom Europa, utan istället ska fortsätta åka till Huddinge varje morgon, för en kurs med samma kursledning, samma placeringar, samma upplägg. Den handlar om inflammation. Det är inte den kurs jag ville ha, egentligen ville jag få öva brådskande handläggning av akut sjuka och åka ambulans, men det är nog en bra kurs. En kurs där jag har möjlighet att lära mig mycket. Bara jag orkar upprätta kraft nog att hålla mig alert veckorna igenom. För i mitt huvud sjunger jag julsånger, tänker på gravad lax och känslan av att vakna om morgnarna i det lilla rummet hemma hos mamma och pappa.
