Sol mot snö
En fantastisk vecka i Lidköping passerad, fylld med bra handledning och en oväntad elkonvertering. En vecka med A som gick som en dans, och jag hoppas, hoppas, hoppas att jag ska få det där sommarjobbet jag sökt. Den massiva ångesten från de senaste veckorna börjar blekna och jag stänger ute det jag inte orkar tänka på och andas igen.
I övrigt är jag sugen på dans och vänner och glädje och längtar efter våren med allt den innebär. Förhoppningsvis blir jag piggare. Systra bor på eget håll och vi umgås mer än någonsin, nu frivilligt. Och hon klarade sin monstertenta.
Jag överrumplas fortfarande av glädjerus över att hon är här, att hon kom in och har någonstans att bo för tillfället och att vi kan ses varje vecka. Även om mamma och pappa bor 100 mil härifrån finns ändå lite familj här nu och det betyder oerhört mycket. Boende till hösten är dock fortfarande ett problem. Tips mottages tacksamt.
