Systra mi
Mitt i blandningen av glädje och total ångest skiner solen och resten spelar inte så stor roll längre. Så går den i moln och det är plötsligt svårt igen. Jag funderar över hur stor del av förvirringen som kan förklaras av sömnbristen, kanske är det en större del än vad jag tror.
Viktigast just nu är hur som helst att hålla tummarna för lillasyster som på lördag skriver PILprov för att försöka komma in på KI. Jag vill ha henne här, både för min egen skull och hennes. Och för världens, hon skulle bli en så fantastiskt mycket bättre läkare än vad jag någonsin kommer bli.
