Plötsligt mitt i sommaren
Det vore fint om det gick att bromsa upp dagarna lite nu när sommaren äntligen är här och jag försöker så gott jag kan, men det går inte särskilt bra och tiden rusar förbi som vanligt.
Den efterlängtade Rom-resan var fin, jag tog med mig skavsår och minnen och foton tillbaka till Sverige.
Jobbet inleddes med introdag och bredvidgång, för att sedan fortsätta med ett par veckors ledighet innan det drar igång på riktigt. Jag har redan hunnit börja brottas med de dilemman demensvården innebär och tror jag kommer lära mig mycket under de fem veckorna jag ska vara där. Men ledigheten är fantastisk.
Festen för A kom, vi jobbade på, och plötsligt var även den förbi och lämnade efter sig en än större önskan om att kunna prata persiska, och jag måste påminna mig själv om att jag verkligen inte hann med för att inte svära över att jag hoppade av kursen i våras.
Jag har varit på Gekås i Ullared för andra gången i mitt liv, en lika fascinerande upplevelse även denna gång, och kom därifrån med saker jag velat köpa hur länge som helst men dragit mig för på grund av att de kostat för mycket. Och jag konstaterar att klänningen jag fick i present i torsdags kostade åtta gånger så mycket som den allra dyraste klänningen jag köpte igår. Sen finns det en kappa i stan som jag verkligen vill ha men som kostar lika mycket som en månadshyra. Det här med pengar är bra märkligt ibland.
Det är mycket som är märkligt. Jag väntade med spänning på resultatet från den hiskeliga tentan, men när det kom och det gått bra fanns där bara känslan av att “jo, men det visste jag ju egentligen hela tiden”. Detta trots att jag tvivlat mer och mer under veckorna som gått, och hunnit bli ordentligt nervös på kuppen. Nervositeten och oron från väntandet är glömd på en gång och det är bara vagt jag minns den vidriga ångesten från instuderingsperioden. Jag undrar om det är därför äldrekursarna alla hävdade att “neeej, preklintentan är inget du behöver oroa dig över” när jag själv satt där och darrade som ett asplöv av stressen. Till hösten kommer väl jag själv att försöka övertyga andra nervösa om precis samma sak.
Polen väntar, Luleå väntar, sommarens alla nöjen väntar, men allt jag vill just nu är att spela Cluedo.
